Följ med
Det här inlägget skrevs 2010-12-17 klockan 09:09:12
Mysteriet med klockor
Det här inlägget skrevs 2010-10-08 klockan 19:32:49Var en skådespelare? Det är ett SKRIVAR TIPS!
Det här inlägget skrevs 2010-10-03 klockan 11:16:53En del av att göra dem verkliga för läsarna är att först göra dem verkliga för dig.
Så hur gör du?
Först hitta en plats någonstans privat. (VARNING: Din familj och vänner kommer att tro att du är galen om de ser dig göra detta, så "någonstans privat" kan omfatta antingen en låsbar dörr eller ett riktigt stort majsfält med hög majs.)
Därefter sluter du dina ögon och ser din karaktär.
Schackmästare? Svep hans vikt omkring dig och känn dina ben domna bort och ersättas av hans. Känn hur kanten på bordet skär in i magen, hur hans andning blir din, att den känns lite för hård och komprimerad.
Sex-årig flicka? Hoppa hennes hopprep, var rastlös, vrid ditt hår, dra undersidan av skon i smutsen, och känn dig kort, var ömtålig, vet att vissa vet allt och att det skrämmer dig från vettet.
Mästerkrigare förbereder sig för att kämpa till döds? Känn vikten av ditt svärd i handen (riktiga är förvånansvärt tunga), känn svärdfästet pressa mot din handflata, förskjutningen av din ryggrad när du rör dig på plats, hur dina axlar och höfter rullar när du rör dig framåt. Vet att du ska leva och att mannen framför dig ska dö. Förbered dig att svinga ditt svärd som kommer att göra slut på honom.
Slutligen, vandra i din karaktärs skor.
Du har bytt plats på ditt sinne med din karaktärs form, rörelse, beteende. Nu, öppna dina ögon som din karaktär. Tala med dennes röst, ställ dig frågor och besvara dem inte som du skulle besvara dem, utan som din karaktär skulle. Gå runt i rummet som din karaktär. Svinga ditt svärd, hoppa med ditt hopprep, tänk intensivt på ditt nästa drag på schackbrädet.
När du är din karaktär, kommer du att göra upptäckter om honom eller henne som du aldrig skulle göra sittandes vid skrivbordet.
Det är samma sak för modeller, att leva sig in i rollen som man ska vara, visa på bild vem man är och vara en skådespelare framför kameran.
Mellan Himmel & Jord; stycke Illusion
Det här inlägget skrevs 2010-09-24 klockan 08:23:31Trots att jag visste att det var en illusion kunde jag inte låta bli att tro att det var verklighet. Eric hade försvagats av min kärlek och jag var fri. Jag sprang längst gatan igen, men istället för att springa över vägen rusade jag in i en gränd mellan två affärer. Gränden var kort och snart kom jag ut på en liten bakgård. Två soptunnor och en trasig låda var allt som stod där.
Jag satte händerna mot knäna och hämtade andan. Jag hoppades innerligt att inte Eric eller Dafny såg mig springa in här.
”Emma.”
Jag kände igen den där rösten, snodde runt och kastade mig mot Leonardo. Han fångade mig i sin famn och den varma luften svepte över mig. Han kramade mig länge, sa ingenting och kysste mig på huvudet.
”Älskade Emma, varför gjorde du så där mot mig?”
Jag började gråta. Ångesten över att ha lämnat Leonardo välvde över mig. Leonardo smekte mig över håret.
”Förlåt”, mumlade jag och grät mot hans bröst. ”Jag ville bara rädda min lillasyster.”
”Horatio och Mercia skulle ta hand om det. Du kunde ha blivit dödad.”
”Förlåt mig”, mumlade jag igen.
”Jag älskar dig, Emma. Jag skulle inte kunna leva utan dig”, viskade han i mitt öra.
”Jag älskar dig mer.”
En varm vindpust svepte mot min käke. Jag log och visste vad han var ute efter. Vindpusten fann mina läppar och han lyfte upp mig i sin famn. Hans läppar var varma och inbjudande. Jag kände mig lycklig. Jag ville aldrig att den här stunden skulle ta slut. Leonardo gav mig både värme och kärlek på samma gång, och mer än det kunde jag aldrig be om från honom.
De varma läpparna försvann. Leonardo stönade högt och släppte mig. Jag landade på rumpan och armbågarna på den grusade asfalten och skrapade upp armbågarna i fallet. Leonardo föll ner på knä bredvid mig. Jag satte mig skräckslagen upp och ignorerade smärtan som brände i armarna.
”Leonardo?”
Han svarade inte. Jag såg mig omkring och såg Eric komma gående ut från skuggan i gränden. Han såg på mig med döda ögon. Jag skrek högt när jag insåg att Leonardo höll på att dö.
”LEONARDO!”
Han stönade och jämrade sig högt och rullade ihop sig till en boll. Jag stirrade på honom och tårarna sprutade ur mina ögon.
”Snälla”, bad jag. ”Dö inte. Jag behöver dig. Snälla, Leonardo. Dö inte.”
Det sög till i magen. Tårarna växte sig till murar framför mina ögon och jag kunde inte längre se Leonardo. Jag slöt ögonen och lät tårarna rinna, när jag öppnade dem igen stod Eric framför mig med de askgrå, döda ögonen.
”Torka tårarna, de var bara en illusion”, sa han sakta och ett leende växte på hans läppar.
Snabbskriv #1
Det här inlägget skrevs 2010-09-18 klockan 21:28:41Jag kände att jag behövde skriva av mig lite och så tänkte jag samtidigt göra ett inlägg. Egentligen ville jag fotografera lite, men det är mörkt ute och min kamera är kass när det gäller att fotografera snygag bilder!
Titta in på syrrans blogg istället, hon tar bra bilder!
www.memikaela.blogg.se
När jag skriver Snabbskriv så brukar jag inte förvänta mig att någon ska läsa det. Det är mest bara till för mig själv så att jag får ut alla tankar i mitt huvud och så att mina fingrar får bränna lite över tangentbordet utan att ajg ska behöva tänka efter noga på stavning och vad ajg skriver och läsa om allt bla bla bla. Sånt får författare göra allt för ofta och ibland är det väldigt skönt att bara få skriva skriva skriva så här!
Prova :)
Nu tog det slult på tankar. Sitter och lyssnar på klassisk instumental musik som får mitt huvud att dåsa och mina andetag att koppla av. till slut ger det mig även huvudvärk, men inte förrän jag är dödstrött och bara vill få ut låtarna ur huvudet!
Som jag berättade i ett inlägg nedanför (Videorecension) så ska jag göra en videorecension om Brisingr. Jag läser som en galning men det blir itne mycket till läsning på vardagarna då jag går upp så tidigt och är så trött på kvällarna. Dock ska jag ta min tid på helgerna och läsa (inte gjort det än dock) och läsa några kapitlen.
Det där kändes skönt. Nu väntar sängen och boken! :D
